michaela hultqvist

jag ha sutte och funderat nu ett tag och gamla minnen kom upp. ett starkt minne är på tre år. tiden då jag gick i sjuan till nian, då jag träfffade angelica. en helt underbar person som blev som min tvillingsyrra. vi gjorde allting tillsammans, skratta och grät åt samma saker osv. hade hon ont, kände jag smärtan också. ja ni förstår hur nära vi vart varandra. alla minnen jag har tillsammans med den flickan är helt, ja , guldvärda. det finns inga så fina minnen som hon gav mig. jag har två speciella minnen med henne, det ena är;

minne #1
angelica fyllde år och hennes mamma hade ringt mig två tre dagar innan och sa: om angelica ringer och ber dig komma så säg att du inte kan, jag vet hur nära ni är och jag vill så gärna överraska henne. " så jag sa att jag inte skulle komma då angelica väl ringde mig dagen efter. hon vart så ledsen och jag vart ledsen för jag ljög för henne men så tänkte ja på vilken chock hon skulle få då jag dök upp ändå. ja men iallafall 3 januari kom och jag satt henmma och vänta på att klockan skulle då så angelicas fest skulle börja så jag kunde komma lite sent. och jag minns att angelica satt och öppna sina presenter och jag kom in och sa grattis på födelsedagen och hon vände sig om och sken som solen samtidigt som hon skrek rätt ut och börja gråta och kramade om mig. den stunden kände jag mig helt , ja det går inte att förklara. sen så skrattade vi som bara den och senare då vi skulle äta där, strips och biff, de minns ja att det va. då viskade angelica: michaela, ät mera så alla andra också äter. " bara för att jag är fet och äter mycket liksom ;P haha! ne men jag förstod va hon mena så jag lasta upp världens hög med mat och åt tills jag nästan spydde men dom andra åt också :D haha, de va ju meningen.

hehe, nog pratat om henne fest. dags för;

minne #2
det va sista sommarlovet tillsammans med angelica, för hon skulle flytta söder ut och hennes pojkvän, daniel, va på besök och vi tog bilen ut till havet och så. på vägen dit började de regna och det vart lite svårt att se ute och då vi åkte på en smal väg mellan sommarstugorna skrek danne : faaan! och angelica och jag i kör: vad?! danne: jag trodde det va en gubbe som stod vid vägen. men det va en soptunna. och vi alla tre bryter ut i gapskratt. och då vi va framme hade de sluta regna och det va skönt att gå i sanden och kända hur sanden smeker fötterna. - vi hittade en sko på stranden förresten, bara en sko. och vi trodde den kom från thailand då tsunamin hade vare så vi börja skratta åt de med skon och skämta: det är nån liten gubbe som tappa skon och här hamna den, i lilla sverige! gu ja vi hade så himla skoj den dagen, iallafall jag :D sen såg vi en grej som guppade i vattnet en bit ut i havet så vi skek: hallååååå! och jag ba: det är den dära lilla gubben som letar skon! hahaha! . sen bryter vi ut i skratt igen och sen så satt vi i sanden och prata och sen va de dags att åka hem igen och sen så va de bara nå dagar kvar tills hon skulle flytta .. och de västa med allt.. jag hann inte säga hejdå till henne, det svider i hjärtat då jag tänker på att jag aldrig tog hejdå, men om jag tänker efter så är de bara ett tecken på att hon måste komma tillbaka :D

angelica och jag har pratat väldigt lite sen hon flyttade men vänskapen finns kvar, och det glädjer mig nått så otrolitg mycket. jag önskar att vi bara hade pratat mer och så, men men , vi har iallafall bestämmt att i sommar ska vi umgås och bilda nya minnen, så efter sommaren kan ni få läsa om minne #3 och kanske #4 osv :D jag hoppas att vi kan få tillbaka den vänskap vi hade under sjuan-nian, <3



angelica, jag ha sagt till dig att om du någon gång behöver en plats för att vara ifred då allt känns jobbigt så vet du att jag har sängplats om det behövs och du kan alltid komma till mig om det är nått. jag lyssnar på dig och jag bryr mig om dig. allt du säger till mig stannar hos mig, jag säger det inte till nån. de vet du. jag älskar dig som om du vore min egna tvillingsyrra . jag älskar dig så.. ja de går inte att beskriva. men jag finns här för dig gumman, alltid!