idag är jag snygg
ja, idag känner jag mig sådära super snygg, lagom sexig med den perfekta kroppen, och jaaa, håret ska vi inte prata om. det är årets frisyr. sitter här nyvaken med sminket under ögonen i min ljusblåa snobben bh som gör att tuttarna är perfekt {även om den är en storlek förliten ;p haha!} och en par svarta stringtrosor och ett par mjukisbyxor. känner fläskvalkarn på magen, det är gosiga grejer det ;* oooh! kom så myser vi på engång ;D
allvar nu
igår kväll eller i natt vid ett tiden fick jag ett anfall, migrän och min ångest tog över allt och jag viste inte vad jag skulle göra. jag gick ner och böla hos mamma och sa att jag måste in på nå behandlingshem eller nått sånt för jag klara inte av att gå omkring med ångest och tvångstankar hela tiden. och mamma vart helt förvånad och sa: det går ju inte micka, men imon ringer vid Anders {min doktor} och ber om en tid och sen ska han få ge dig nå medicin mot din ångest.
så nu blir det ångest tabletter och lyckopiller (y) yes! känner hur de rusar massa glädje i kroppen på mig, eller inte! jaja, men det blir nog bra till slut för att gå omkring med min ångest, de är fan inte att leka med eller ett dugg skoj. alla säger att det går över men de är de de inte gör. det blir nästan värre och värre för varje dag som går.
va så lätt irriterad igår så jag bara skrek i telefon då nån ringde och slängde på i örat för jag klara inte av att prata. jag kände efteråt, vafan är de som håller på att hända, de är inte likt mig att va såhär. -det känns som om hela huvudet och humöret är på väg att spåra ur och jag blir som världens elakaste unge. jag brukar ju inte slänge på i örat eller skrika i telefon och be folk hålla käften och såna saker. ne, verkligen inte. det känns som om de verkligen är dags för att göra nått åt detta innan allt är försent och jag inte orkar längre...
mamma - ja te volim i ovek cu da te volim
pappa - ja sam verovala u tvoje reci. boze moj kako mi nedostajes
allvar nu
igår kväll eller i natt vid ett tiden fick jag ett anfall, migrän och min ångest tog över allt och jag viste inte vad jag skulle göra. jag gick ner och böla hos mamma och sa att jag måste in på nå behandlingshem eller nått sånt för jag klara inte av att gå omkring med ångest och tvångstankar hela tiden. och mamma vart helt förvånad och sa: det går ju inte micka, men imon ringer vid Anders {min doktor} och ber om en tid och sen ska han få ge dig nå medicin mot din ångest.
så nu blir det ångest tabletter och lyckopiller (y) yes! känner hur de rusar massa glädje i kroppen på mig, eller inte! jaja, men det blir nog bra till slut för att gå omkring med min ångest, de är fan inte att leka med eller ett dugg skoj. alla säger att det går över men de är de de inte gör. det blir nästan värre och värre för varje dag som går.
va så lätt irriterad igår så jag bara skrek i telefon då nån ringde och slängde på i örat för jag klara inte av att prata. jag kände efteråt, vafan är de som håller på att hända, de är inte likt mig att va såhär. -det känns som om hela huvudet och humöret är på väg att spåra ur och jag blir som världens elakaste unge. jag brukar ju inte slänge på i örat eller skrika i telefon och be folk hålla käften och såna saker. ne, verkligen inte. det känns som om de verkligen är dags för att göra nått åt detta innan allt är försent och jag inte orkar längre...
mamma - ja te volim i ovek cu da te volim
pappa - ja sam verovala u tvoje reci. boze moj kako mi nedostajes
Kommentarer
Postat av: turez
Låter inget vidare det där.. Se till att få den hjälp du behöver... Och vad betyder det som är i slutet av detta inlägg?
Trackback