michaela hultqvist

jag hatar dig! jag hatar att du är här, jag tål dig inte! jag önskar att du kunde sticka tillbaka hem till dig. de enda jag känner då du är i närheten är hat. du betyder ingenting för mig, jag är så jävla trött på att du ska hålla på att gnälla på hur dum och världelös jag är! jag ska inte behöva ta emot all den skit du kastar i ansiktet på mig. det är du som gör fel hela tiden och försöker skylla de på mig! du har aldrig älskat mig så varför ens finns du kvar i mitt liv? du lämna mig då jag va två år gammal, då stack du och nu helt plötsligt passa det att komma tillbaka! varför nu? va? va jag så jävla värdelös redan då så du inte ville veta av mig då? jag fattar inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, jag är bara ett barn! ju längre du finns här, ju mer förstör du mitt liv! du bara förstör och sårar då du öppnar käften! du gör mig så himla ledsen så jag gråter varje kväll då jag ska sova, jag kan inte sova någonting på natten för jag drömmer om tiden då du slog mig och skrek åt mig! jag klarar inte de här längre! du förstör allt i mitt liv! jag fattar inte att du kan flina och skatta då du möter andra människor, du borde ju känna sorg över hur jävla störd du är! men du låssas som om ingenting ha hänt! gaah! jag blir så jävla arg då jag tänker på dig och på allt du har gjort! jag hoppas att du inser vad du har ställt till med innan det är försent, för jag orkar inte så mycke mera längre! jag håller på att bryta ihop pga dig och dina jävla ord! dina ord snurrar i huvudet på mig hela tiden! jag klarar inte det längre! jag vill inte ha dina jävla ord i mitt huvud! enda gången jag mår riktigt bra och då jag inte tänker på nått av de som ha hänt är då jag är i sundsvall och är med aleczander och mina kompisar, dom älskar iallafall mig! dom betyder något, dom tar hand om mig och tröstar mig då jag behöver det! dom finns där, de gjorde/gör inte du! det är ditt fel att jag mår som jag mår! om jag kunde så skulle jag ha slagit dig lika mycket som du har slagit mig, jag önskar att jag kunde förstöra ditt liv lika som du har förstört mitt liv! eller det jag har kan man inte kalla liv. det är bara "tid" , tid innan allt försvinner för gott! för varje gång jag försöker resa mig upp så säger du nått som slår ner mig på botten igen! du sårar mig så otroligt mycket!

till mina vänner:
tack för att ni finns vid min sida, jag kommer alltid att älska er vad som än händer!